Jag lever - fast bara nästan...
Hela familjen är magsjuk igen. Det är den andra magsjukan och den femte förkylningen det här året. Sjukdomar, infektioner och resor till akuten och vårdcentralen har avlöst varandra. Det är alltid någon som är sjuk här hemma. All min lediga tid går åt till att försöka bli frisk eller att ta hand om andra sjuklingar. När jag är någorlunda pigg så arbetar jag. Så jag får verkligen inte en rimlig chans att återhämta mig och nu är jag trött och less.
I går var i alla fall den första riktigt fina dagen på året. Vicki plockade lite blommor till mig och jag blev en smula piggare...
Pojkarna i mitt liv...
Dagens uppdrag är att plåta Vicki. Bilden som jag tog på henne med ett paraply förra året blev en hit så jag tänkte göra något liknande igen - om hon har lust. Så länge bjuds det på bilder på grabbarna här i familjen, Vincent, Christian och Igor...
En ny leksak...
Premiärbilden med min nya käraste ägodel (sorry Igor), blev såklart på världens finaste trollungar. Nu ska jag försöka ge mig ut och öva lite. Jag har åkt på influensan och mår alldeles bedrövligt, men en liten promenad med nya kompisen och kidsen kan nog få mig att må lite bättre.
Sedan har jag som tradition att döpa föremål som jag tycker väldigt mycket om. Min döskalle heter Igor. Min dator heter Greger. Vad ska jag döpa kameran till, tycker ni?
Redo för ett nytt decennium...
Jag gjorde det till slut, efter flera veckors funderingar. I lördags klippte jag av mig håret. Det långa, korpsvarta är borta. Jag har varit "mystisk" i tio år. Nu vill jag ha en lite mer lättsam look. Så det blev mörkbrunt, uppklippt och poppigt. Jag trodde att jag skulle gråta floder den första veckan efter klippningen, men icke. Jag älskar min nya frilla och ångrar mig inte en enda sekund!
Jag har gjort lite mer...
Förutom att klippa mig så blekte jag tänderna igår. Jag trodde inte att det kunde göra så stor skillnad, men det gör verkligen så otroligt mycket för helheten. Sedan har jag köpt mig en riktigt tjusig vår/höst-kappa, ett par nya skor, en väska och en lyxig parfym. Så nu går jag runt här och känner mig som Marilyn Monroe. Eller som Christian uttryckte det: "Du borde fylla 30 oftare".
Som final har jag har börjat plugga matte A. Tänkte att det kanske är på tiden att försöka ta ett G i matte nu när man strax är 30 och allt ;)
Din tur!
Men nu är det din tur att delta i en foto-tävling och vinna fina priser. DeColette utlyser en tävling där temat är fantasy, mystik och/eller fairytale. De bästa bidragen kommer med i magasinet den 1:e Mars och där får sedan läsarna rösta.
Spring nu iväg ut och plåta och skicka dina bidrag till contact@decolette.se
Tack allihopa!
En kurs i Halloween
Halloween infaller alltid den 31 Oktober. Och det är överhuvudtaget inte ett sentimentalt kristet påfund där man tänder ljus för sina döda. Halloween är en glad hednisk höstfest som hästammar från Scottland och Irland. Efter att skördesäsongen var över trodde man att andar kunde komma för att förstöra det man hade slitit så hårt för. Så för att skrämma bort allt otyg klädde man ut sig i groteska kostymer. Det var nästan en sport om vem som kunde klä ut sig på läskigaste vis och det blev såklart ett roligt och kreativt pyssel för hela familjen. Man sjöng, dansade och söp något hejdlöst. Man tände eldar, spelade musik, dukade fram långbord och barnen fick vara uppe och busa hur länge de ville. Halloween har inget med att visa vördnad för döda släktingar att göra. Halloween handlar om att driva bort andar med glädje, musik och ljus.
Alla helgon är något som kristna har hittat på. Det är en tradition som går ut på att minnas kyrkans helgon samt att pynta gravar och tända ljus för avlidna i allmänhet. Detta firas den första söndagen i November. De två högtiderna har således väldigt lite gemensamt. Dessutom ingår det inte att klä ut sig på alla helgona.
De som är emot att Halloween börjar få fäste i Sverige säger att vi redan har en höstfest och att det räcker. De syftar på alla helgon. Alla helgon är ingen fest. En hel dag för att pynta gravar och konversera med döingar är inte vad jag betraktar som party. Halloween is da shit. Komersiellt, ja. Men säg vilken högtid som inte är det? Halloween är i alla fall kul på riktigt!
Så, nu vet alla det och nu ska jag ta en kopp kaffe. Sist bjuds det på bilder från årets Halloween-firande här hemma, vilket (märk väl) var den 31 Oktober....
Te, kakor & skvaller...
Istället för att lipa om hur tråkigt det är har jag bestämt mig för att utnyttja läget och hitta på en rolig och udda söndagsaktivitet för kvinnor. Ett teparty i vintagestil!
Varannan söndag tar vi på oss våra finaste vintagekläder (1920-1960-talet) och förgyller Lennarts Konditori i Eksjö med vår förtjusande närvaro. Te, cupcakes och skvaller står på menyn.
Vi bor mitt i bibelbältet, vilket innebär att det inte finns något annat ställe i Sverige där det råder så mycket otukt, otrohet och omoraliskt beteende. Det finns med andra ord massvis för oss att prata om ;)
Alla är såklart välkomna till vårt teparty. Det enda viktiga är att man kommer uppklädd och med glimten i ögat. Joijna vår grupp på facebook "The TeaCup Girls" och känn dig välkommen till vår första fika!
En hamster på casting...
Till saken hör att jag för ett tag sedan bet sönder en tand i smulor. Så nu ska tandläkaren sätta in ett inplantat. Men först måste de operera in en skruv, vilket de gjorde igår! Dessutom har jag dragit på mig en elak förkylning och min hy är ruskigt dålig för tillfället. Så i morses när jag vaknade såg jag allt annat än topmodellig ut. Halva ansiktet hade svullnat upp efter operationen, näsan var knallröd och finnarna strålade. Jag såg rent lustig ut och hade omåttligt roligt åt min egna spegelbild. Jag förklarade för Christian att jag nog skulle strunta i castingen men han insisterade på att jag skulle iväg när jag hade bestämt med dem och allt.
Tappert tog jag mig till castingen - svullen och tandlös. Det första jag såg när jag kom dit var en lång, ung tjej som också castade. Och där satt jag brevid och såg ut som en hamster som precis överlevt en trafikolycka.
Varför detta precis just nu? Murphys lag är obarmhärtig. Hur castingen gick får jag inte reda på än på några veckor, men en sak är säker: I'm not gonna quit my day job.
Efteråt kände jag mig så modig och cool som hade vågat gå dit trots sämsta tänkbara förutsättningar så jag firade det med en runda på Shock och köpte mig den där Hell-Bunny-väskan som jag har suktat efter. Heja mig!
Vinn en lyxig goodiebag!
I goodiebagen ingår:
# Boots No7 Make-up bag
# Boots No7 High shine gloss, 8ml -
# Boots No7 Age Defence cleansing balm, 30ml
# Boots No7 40 Khaki Eye shadow, 1,5g
# Elizabeth Arden Red Door Eau de Toilette, 1,2ml
# Max Factor Colour perfection black eyeliner
# 100% pure caffeine eye cream, 14ml
# Mádara moon flower tinting fluid, 3ml
# La Source hand therapy, 5g
Tävlingen och tävlingsregler hittar du här.
Vissa dagar...
Livet tog slut för Liv...
Innan hockey-VM började 2006 sa jag något i stil med: "Om den där jävla isprinsessan från HV ska stå i mål så får vi aldrig något guld." Det har jag fått äta upp många gånger nu. Tack för VM-guldet 2006 och tack för alla intensiva och härliga matcher.
Rock in peace!
Det är mycket nu...
Jag har varit usel på att blogga den senaste tiden. Jag har verkligen inte haft tid. Jag har så otroligt många projekt vid sidan av mina vanliga jobb så varje vaken minut går åt till det. Men det händer saker nu och jag är allt annat än uttråkad (vilket jag annars brukar klaga på att jag är). Faktum är att trots stressen som det innebär att ha så mycket att göra så mår jag kungligt. Jag har inte mått såhär bra på mycket länge. Jag älskar det faktum att jag drunknar i min egna kreativitet. Det går bra nu...
Barn av sin tid...
Förra helgen kom kusinerna från Göteborg på besök. En sak var väldigt tydlig med dessa fyra 2000-talister som strålade samman - de är alla barn av sin tid. För när de inte härjade runt i huset eller i trädgården var de som uppslukade av min dator i köket.
Zara lärde Victoria hur man använder youtube så nu är det kört på riktigt. Vicki som inte ens är fyra år gammal klickar sig obehindrat fram på hemsidorna. När jag var fyra år fanns inte ens hemdatorer. Det var bara NASA som hade en "superdator" vars kvalitet idag skulle motsvara en vanlig hem-PC (om ens det).
Hejdå med den gamla goda tiden när man hade fast telefon med snurrplatta. Vi som är födda på 80-talet är precis i gränslandet mellan televerkets epok och dataåldern. Vi tillhör inte riktigt något av det. Men de som föddes på 90- och 00-talet kommer att ha helt andra förutsättningar att utveckla vår nya värld, där datorn är fundamentet i nästan all form av kommunikation, eftersom de föddes in i den. Det är lite sorgligt och härligt på samma gång. Mänskligheten utvecklas, gamla lekar, traditioner och intressen byts ut mot nya. På gott och ont.
Hej framtid! 
Hemma!
Nu ska jag vila lite och ladda inför morgondagen. Fortsättning följer...
Ett genis ansikte...
Leonardo Da Vinci. Periodvis är jag helt besatt av denna steampunk-farbror. (Jag kommer att ha Da Vinci som tema i matsalen – för nu har jag äntligen kommit igång med inredningen där.)
Var vi än vänder oss om i vår vardag så finns han där. Fallskärmen, cykeln, helikoptern, axiallager (Sven Wingquist utgick ifrån Leos modell när han konstruerade sin egna version) - bara för att nämna en bråkdel. För att inte tala om vad han gjorde för konsten med sina studier av proportioner, ljus och skugga. Men trots hans fantastiska uppfinningar, hans konst och hans vilda privatliv (han hade diverse stormande romanser med andra män) så är det inte det som fascinerar mest. Det som folk har varit mest nyfikna på är hans utseende. Hur såg Leonardo Da Vinci egentligen ut? Det har alltid varit ett mysterium.
Det enda vi tidigare visste om hans utseende var att gubben såg bra ut (om man får tro folk från hans samtid), men vi visste inte hur han såg ut exakt. Nu behöver vi inte vara nyfikna mer. Vi har svaret...
Siegfried Woldhek har löst mysteriet. Han har noga granskat alla porträtt som Leo har gjort och räknat ut vilka ansikten som tillhör samma person. Därefter har han kollat om det stämmer med Leos ålder vid tillfället som det målades. På så sätt har man räknat ut vilka av hans målningar som är självporträtt – och hur Leonardo Da Vinci såg ut. I videon som följer får man det slutgiltiga svaret. Det är mycket spännande att se hur de har räknat ut det hela...
Jag är en hjärtevän! ♥
Från och med idag är jag en lite bättre medmänniska. Ja, faktiskt. Jag har precis fått en kunskap som kan rädda liv.
I flera år har jag haft planer på att ta hjärt- och lungräddningskursen men inte kommit iväg. Varje år drabbas 10.000 människor i Sverige av hjärtstopp. Endast 400 av dem överlever. Den höga dödligheten beror främst på okunskap. Människor runt omkring vet inte vad de ska göra när det inträffar. Det är de allra första minuterna efter hjärtstoppet som är avgörande för om personen kommer att leva eller dö. Ju fler av oss "kreti och pleti" som kan hjärt- och lungräddningen, desto fler kommer att överleva. Jag gjorde min kurs idag genom jobbet. Gör den du också!
På HLR kan man få mer info om kursen, var de hålls och var det finns hjärtstartare. 
Planer för Rom...
Först blir det obligatorika Colosseum, Sixtinska och Peterskyrkan. När jag har turistat klart så går vi loss på festligheterna! Vi kommer att ta en fika på Café Gino vid spanska trappan. Där hänger Italiens kulturelit, journalister och politiker och det sägs att det ofta är vilda politiska och filosofiska diskussioner där. Packade, temperamentsfulla italienare i vild debatt får man ju bara inte missa!
Goa är Italiens främsta diskotek och där ska vi studsa loss till en av Europas fränaste lasershower. Sedan blir det Café della pace som är ett tjusigt fik på dagarna och krog på kvällen. Där hänger tydligen en massa dokusåpakändisar så jag och Krille lär smälta in bra ;)
Höjdpunkten blir middag på Dal Bolognese, en av världens populäraste restauranger. Boka bord måste jag göra redan på måndag. Till och med världsstjärnor måste stå i kö för att få bord så jag måste vara ute i god tid och försöka låta viktig i telefon. Mitt största problem i världen just nu är vad jag ska ha på mig. Jag har ingen klänning från Gucci eller Prada eller Bullshit att ta på mig, vilket är näst intill obligatoriskt. Fast å andra sidan kommer jag att befinna mig i ett mode-mecka så jag borde kunna hitta något under dagen. Ruinerad lär jag bli, men man lever bara en gång...
Om jag känner mig själv rätt så kommer vi att göra precis allt i Rom, utom just det som jag räknade upp. Det är så typiskt mig att plötsligt ändra mig mitt i smeten. Men det här är i alla fall grundplanen. Sedan får vi se vad som händer...
Bruna ögon, kanske?
Cyberkärlek...
Jag vill skicka lite cyberkärlek tillbaka. Så här kommer ett hjärta till Andie!
Joina mig på facebook!
Jag får ganska många förfrågningar på facebook från folk som jag inte alls känner men som gärna vill kika på mina bilder osv. Dock accepterar jag bara folk som jag på ett eller annat sätt har en relation till på min privata facebooksida. Det känns rätt trist att behöva tacka nej till folk, så nu har jag löst det med att skapa en ny sida som är öppen för alla. Där finns massa bilder och nyheter om mina projekt och hittepå. Välkommen att joina!
