Det är inte ofta Vicki ställer upp på bild längre. Hon har lessnat totalt på att jag viftar med kameran i ansiktet på henne hundrasjuttiofemtusen gånger om dagen sedan ögonblicket hon föddes. Men igår, efter en lång och härlig promenad i höstvädret, bjöd hon på ett litet leende inför kameran för första gången på länge...

Det var som sagt high life i badrummet igår. Kidsen härjade helt hejdlöst och ljudnivån från deras bröl där inne hade fått Sabaton att dra något gammalt över sig. Vincent gick verkligen in i rollen som maffiaboss. Han hotade mig inte bara en gång...

Det här med att bada har gått in i en helt ny fas nu när Vincent har börjat krypa och ställa sig upp. Nu tycker även Victoria att Vincent är en lite roligare bror. Han hänger med i hennes lekar så länge det handlar om klossar och pussel.

Igår badade de tillsammans och oj vilket liv det blev. Jag som alltid har tyckt att de är ovanligt lugna - inte nu längre. De triggar igång varandra och sedan brakar det loss. De plaskade vatten på varandra, Victoria ställde sig upp och kastade sig ner i badet, Vincent hamrade med något...
De skrattade och skrek och kivades och sjöng och förde väsen. I början försökte jag lugna ner dem men tänkte sedan "Äsh, vem finns det att störa här ute i skogen? Skrik så mycket ni orkar för all del."
Och det gjorde de...

Min tinnitus är inte nådig idag.
Videobevis på vildarna kommer.

Det sägs ju att killar alltid tycker att deras egna mammor är de bästa kockarna i hela världen. Vincent håller dock inte med om den saken.

Jag vet att jag inte är vidare bra på att laga mat men den här reaktionen är nästan löjlig...

Jag har galet många projekt just nu så bloggandet blir lidande. Dock har jag ett helt gäng med bilder på två underbara ungar att bjuda på så länge...

I våras såg Christian måttligt road ut när Vincent föredrog en rosa hårtork som leksak istället för bilar. Så dagens bild på Vincent tillägnas Christian...

Igår åkte Christian så nu är vi ensamma igen. Victoria tog det hela oväntat bra. Nu tar det sex veckor innan vi får se honom igen. Det är tur att jag har två bergatroll som förgyller dagarna. Okej, de förgyller inte så mycket just idag kanske. De har avlöst varandra med bröl. Vincent har varit en riktig gnällkärring och jag önskar mest att jag kunde teleportera honom till ett annat solsystem, men annars brukar han faktiskt vara en riktig solstråle.

Nu ska jag natta Herr Missnöjd och försöka (återigen) vänja mig vid att vara ensam hemma. Hemma, som i mitt fall är på landet utanför Eksjö. Ja, ni kan ju räkna ut hur mycket action det är här. Jag vänjer mig aldrig, jag hatar det här. Utan våra troll vet jag inte om jag hade pallat...

I torsdags kom Christian hem och precis som han hade lovat åkte vi och köpte en cykel till Victoria. Egentligen skulle hon fått en nästa vår men hon har tjatat om att hon vill ha en cykel i flera månader nu så det kändes som att det var läge att ge henne en nu istället. Det blev en fin röd cykel och hon var så glad över den. Hela dagen igår var hon ute och övade på att trampa. Hon har inte fått in tekniken ännu och hon vill hellre trampa bakåt än framåt men hon kommer nog snart på hur man gör...

Ja, jag har fått lappsjuka som ni säkert har märkt. Gubben arbetar utomlands och jag sitter ute på landet i världens tråkigaste och mest frikyrkliga stad. För att döva min ångest flydde jag till mamma och Olle i Göteborg i fredags.

Det var balsam för själen för mig och barnen. Vi såg jonglören Johan Wellton och Vicki fick en ansiktsmålning på stan. Hon lekte i lekparken med Olle, vi var ute och åt och besökte vänner. Aldrig förr har barnen haft så god aptit och jag märker på Victoria att hon utvecklas i en rasande takt av alla de intryck och aktiviteter i stora staden. Hon hade verkligen jättekul och strålade som en sol hela helgen.

Jag är för tillfället inte på min topp. Jag känner mig nedstämd, ensam och uttråkad så det var verkligen en befrielse att mamma tog hand om barnen så jag kunde få komma ut lite på Göteborgskalaset och bara få göra som jag känner för. Så fort tåget började rulla mot Eksjö blev jag ledsen igen. När vi passerade gamla hemtrakterna Partille och Lerum kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Det kändes riktigt tungt att lämna allt det glada och ljusa för att komma till ett tomt hus vid världens slut...

Christian kommer hem på torsdag. Jag hoppas att det känns lite bättre då.

I morses hände något kul och oväntat. Jag vaknade och vände mig om för att ge Vincent en morgonkram för han sover alltid brevid mig i sängen. Men Vincent var inte där. Jag kvickande till på en millisekund och såg mig om i sängen. Nej, ingen Vincent.  Då hör jag ett förnöjt fnitter och där mitt i rummet på golvet ligger Vincent och leker med klossar tillsammans med Victoria.

Han hade alltså vaknat och lyckats med att hasa sig ner från sängen (den är inte speciellt hög) och ålat sig fram till leksakerna och roat sig på egen hand. Stor grabb nu som kan ta egna intiativ.

          

Vincent börjar bli riktigt stor nu. I dagarna har han lärt sig att krypa. Han blir så glad om man ropar och hejjar på honom när han försöker krypa eller åla sig fram och Victoria skriker: "Kom igen, kämpa Vincent!". Det är så man får ont i magen av skratt.

Nu när Christian kommer hem den 19:e så ska vi köpa en gåstol till honom (till Vincent alltså) och den där cykeln som vi lovade att Vicki skulle få nästa vår blir nog nu istället. Hon har redan förstått hur man utnyttjar pappas dåliga samvete för att han jobbar utomlands. Idag stod vi i köket och samtalade: 
"Pappa borta."
"Ja, det är han."
"Pappa kommer snart?"
"Nej, inte snart. Men han kommer om två veckor."
Det blev tyst några sekunder sedan sa hon med väldigt klar och bestämd stämma:
"Pappa köpa cykel till Vicki."

Klok tjej.

Vi har en bok med bilder på olika djur som Vicki gillar att kika i. Hon kan nästan alla djur men ibland får hon hjärnsläpp. Hon slog upp en sida och där var en bild på en get.
"Vad är det för djur Vicki?"
Hon var tyst och funderade en lång stund. Sedan såg jag hur hon sken upp och utbrast:
"Vincents häst!"

Vincent är febrig och otroligt gnällig. Det var synd om honom igår men nu är mitt tålamod tömt och jag vill bara att han somnar och håller käften. Det är typiskt att barnen ska bli sjuka när jag har orimligt mycket hushållsarbete som jag verkligen måste ta itu med på en gång. Känner mig stressad och är på väldigt, väldigt dåligt humör. Det hinns inte med några långa inlägg så här bjuder jag istället på bilder från när vi var i Göteborg...

Victoria förstår precis allt man säger nu och börjar sätta ihop hela meningar. Igår chattade jag med Christian på facebook. Vicki satt brevid och hon tittade på den lilla bilden som poppar upp och sa "Det är pappas kort på datorn", helt kristallklart. Hon lär sig flera nya ord varje dag och det bubblar verkligen om henne nu.

I morses låg jag och Vincent och chillade i soffan medan Vicki rotade med något i köket. Plötsligt hör jag hur något rasar och Vicki utbrister:
"Vad faan!"
Jag blev så ställd så jag började att skratta men från och med nu är det dags att vakta sin tunga här hemma. De fula orden är de lättaste att lära sig sägs det...

Idag var en lika varm dag som igår så det blev inga vilda lekar idag heller. Jag hämtade istället ner min gamla Casio-keyboard så hade jag Victoria sysselsatt hela dagen. Hon var så rolig när hon plötsligt kom åt en demo-knapp och casion började spela för kung och fosterland. Hon trodde att det var hon själv som producerade musiken och såg uppriktigt förvånd ut över sin egna begåvning.

Vincent fick också spela på Victorias gamla leksakssynth. Han spelade för glatta livet tills han blev så upprymd att han tappade balansen.

Instrument är verkligen en livräddare dagar som denna. Nästa pryl blir väl en akustisk gitarr till mig själv som jag kommer att uppmuntra barnen att öva på också.
Här nedan bjuds det på show...

Idag frågade jag Vicki vilka hennes favoritdjur är.
"Elefant och Vincent", svarade hon...

Idag satt Vincent upp för första gången utan hjälp eller stöd. Han hade lite problem med att hålla balansen så han lutade sig framåt och tog spjärn med armarna. Vilken dag som helst så sitter han helt upprät.
Vicki tyckte att Vincent fick lite väl mycket uppmärksamhet och beröm för en sådan struntsak så hon puttade till honom, sedan tittade hon häpet och oskyldigt på mig och utbrast:
"Vincent rasade".

Förra veckan smällde vi upp vår enorma trädgårdspool till Victoria. Hon var tokförtjust i den första dagen. Sedan dess har hon inte satt sin fot i den. Hon tycker nämligen att insekter är äckligt och när de drunknar i poolen vägrar hon att gå i. Jag köpte en hov och fiskade upp dem varje dag men det räcker alltså med att en endaste stackars fluga simmar runt där så vägrar hon att vara i.  Poolen är på tok för stor för att tömmas varje dag och eftersom jag inte har hunnit ordna klorlösning och kopplat in pumpen så blev det mest bara äckligt. Så nu har vi tömt den och ut kom istället den gamla hederliga badbaljan. Den däremot plaskar hon så glatt i. Hon lade sig i badet och konstaterade:
"Skönt".

Ibland är det de enklaste små sakerna som är det bästa och mest uppskattade...

Förra veckan sådde Victoria och jag nejlikor som vi ska ha på altanen. Jag fyllde krukorna med jord och Vicki sådde och vattnade. Nu har de tittat fram efter Vickis ömma vård. Hon har vattnat dem noga varje dag, eller snarare dränkt dem så jag har fått placera dem i gassande solsken för att jorden ska torka upp lite. Annars får hon ta hand om dem helt själv. Jag säger bara till henne när det är dags att vattna så går hon och hämtar vattenkannan, fyller den, bär ut den och vattnar själv. Hon är så flitig.

Nu fortsätter jobbet med altanen. Idag tänkte jag måla klart staketet helt och börja fundera på vad jag ska hitta på med golvet och pelarna som inte ser för roliga ut för tillfället. Bilder kommer ikväll...