Jag måste bara få visa den finaste affären i världen! När vi var i Rom och promenderade den sista kvällen gick vi av en händelse förbi en butik som fick mig att tappa andan. Det var en smyckesaffär och hela butiken var tokvit i urban barock/shabby-stil. Jag blev så inspirerad! Så om jag någonsin öppnar en liten butik ska jag inreda den ungefär sådär.
(och ja, jag shoppade).

Spanska trappan i Rom. En sevärdhet sägs det. Sista kvällen i Rom promenerade vi hela kvällen och natten för att se allt som man tvunget måste se när man är där. Så kom vi då till spanska trappan som alla pratar så mycket om. Den är med i en massa filmer, kända fotografier och jag vet inte allt.

"Jaha, är det detta som är detta?", frågade jag Christian när vi kom dit. Det var ju bara en helt vanlig trappa. Den är lång förvisso, men ändå bara en trappa. Den var inte dekorerad av Michelangelo eller någon annan höjdare och såg inte alls mycket ut för världen. Det enda anmärkningsvärda med trappan var att det av någon outgrundlig anledning fanns löjligt mycket folk där och alla plåtade trappan som om det gällde livet.

Inte heller fanns det något speciellt runt själva trappan. Det enda jag såg var en kyrka, en palm och en papperskorg. Är det någon som kan förklara poängen med spanska trappan och varför den är så poppis, för jag förstår faktiskt inte.

Det går verkligen inte snabbt med mina inlägg om Italien. Nu har vi kommit till Colosseum och det motsvarar tredje och sista dagen i Rom.

Jag blev faktiskt förvånad över hur stort det var. Det var säkert två gånger så stort i verkligheten än vad man upplever att det är när man ser det på bild. Den gamla arenan är mest känd för sina gladiatorspel, men man bör veta att den användes för mycket annat.

Colosseum var främst en sportarena. Här körde man friidrott och reglerna har inte förändrats mycket sedan dess. En nutida person hade lätt känt igen idrottsgrenarna. Men visst förekom det även avrättningar, gladiatorspel och sporter som gick ut på att man hetsade vilda djur mot varandra och de som hade satsat pengar på den överlevande gladiatorn eller lejonet vann en slant. Som helt vanlig betting - fast lite mer sinnessjukt. Även teater och musikaliska framträdanden ägde ofta rum på Colosseum.

Arenan började byggas ca 70eKr. Den har en omkrets på 524 meter och är 48 meter hög. Otroliga 87.000 åskådare rymdes som mest i den. Det är ganska imponerande om man tänker att Ullevi tar 60.000 pers.

Det kändes nästan lite sentimentalt att vandra runt där inne. Ryktet säger att man väldigt snart kommer att behöva stänga arenan för besökare. Den är i så dåligt skick och mycket har vittrat sönder. Man har gjort tappra försök att restaurera byggnaden men det tar bort så mycket av värdet och äktheten att man helst inte vill joxa för mycket. Så det känns skönt att ha varit där. Mina barnbarn kommer tycka att det är skithäftigt att jag var inne i självaste Colosseum någon gång på "stenåldern".

Jag hade sett bilder på Viktor Emanuel-monumentet på nätet innan vi åkte till Rom. Bilderna väckte inte något större intresse och vi hade inte ens planerat att gå och titta på det. Men mitt i vår maratonpromenad genom Rom råkade vi av en ren händelse hamna där.

"Dra åt helvete", utbrast Christian och jag samtidigt när vi såg den. Ingen bild i världen kan göra den här byggnaden rättvisa. Det är först när man står där som man förstår omfattningen. Det är något helt enormt. Jag fick på riktigt lite torgskräck när jag stod mitt på trappan och såg upp på detta kolossala monument. Man känner sig så liten och betydelselös när allt annat omkring en är så ofantligt stort.

Detta skrytbygge är ett nationalmonument i ren vit marmor. Jag vill nog inte ens veta vad det kostade att bygga. Det lät resas till ära av det enade Italiens förste kung Viktor Emanuel II. Här finns bl.a en staty föreställande Italiens skyddshelgon och "den okände soldatens grav" från första världskriget.

Missa inte att se detta om ni åker till Rom. Det är galet mäktigt!

Forum Romanum kan kännas måttligt erotiskt om man inte har en fetish för historia. Men då jag har det så fann jag den gamla ruinstaden väldigt spännande medan Christian gäspade stort och trampade otåligt. För den som inte är insatt är inte Forum Romanum intressant alls. Det är en massa söndervittrade pelare och stenbumlingar som har tillhört ett hus någon gång för typ 3000 år sedan. Men om man vet vad som försegick på platsen och hur det såg ut när det begav sig så blir det genast riktigt spännande.

Jag har allergi mot religion. Det är alltid de som hävdar absolut sanning och moral som är de första att uppföra sig som svin - och Påven och company är värst av dem alla. Det är knappast en gång som man har hört hur Påven förbjuder preventivmedel och abort eller hur han uppmuntrar att man trakasserar människor för att de inte lever "på rätt sätt". Det är inte en gång som man har hört att biskopar förgriper sig på barn, hetsar mot naturvetenskapen och sprider farliga villfarelser bland människor som redan är utsatta för religiöst förtryck. 

Men är man i Rom så måste man ju se syndens näste. Så det gjorde vi. Det var milt uttryckt imponerande ur ett rent konstnärligt perspektiv. Petersplatsen var enorm och byggnaderna och utsmyckningarna var sagolika. Peterskyrkan omsluts av pelargångar som inte är av denna värld och var man än vänder sig så är varje konstverk märkt med ett tjusigt namn som Bernini, Michelangelo och Botticelli.

Entrén var verkligen mäktig. Dörrarna var ca sju meter höga! Överallt fanns dessutom enorma statyer av änglar och helgon. Jag visste att det skulle vara pampigt, men detta var beyond belief. Allt är extremt överdimensionerat och varenda detalj är noga genomtänkt. Vid ingången finns en stor häststaty där konstnären till och med har skulpterat ut hästens blodådror på magen.

Kontentan av det hela är att Petersplatsen och Peterskyrkan sannerligen är omåttligt vackert, men det är trots allt en plats skapad av vanföreställningar. Jag kunde faktiskt inte låta bli att tänka: "Så mycket pengar och tid har de alltså lagt ner för att hylla en inbillad Gud, samtidigt som de spär på mänskligt lidande." Trots allt det vackra gick vi ifrån Petersplatsen med en bitter eftersmak och mer övertygade än någonsin om att religion enbart är av ondo.

Den andra dagen i Rom var vi extremt produktiva. Vi började att traska runt i stan tidigt på morgonen och var inte tillbaka på hotellet innan sju på kvällen. Dagen började med att vi tog en frukost på stan och sedan begav vi oss bort till Pantheon - templet där bl.a Rafael ligger begravd...

En sak som verkligen berörde mig illa med Rom var att det fanns hemlösa människor överallt. Det fanns många som tiggde på gatorna och sov i hörn utomhus. Jag blev riktigt ledsen under dagen när jag såg en kvinna som satt och tiggde med ett litet sovande barn i famnen. Ironiskt nog hann jag inte ens klaga färdigt på det innan vi råkade hamna mitt i en demonstration. De demonstrerade mot bristen på bostäder. Hej och hå.

Hur som helst, Pantheon var något i hästväg. Rafaels grav gick mig helt förbi, jag var mest intresserad av det häftiga kupoltaket. Templet byggdes 27 fKr och var en plats där hedningar utförde sina ritualer. Senare har den använts som kyrka och gravplats. Byggnaden ser inte så märkvärdig ut från utsidan men det är helt gigantiskt där inne. När man tittar upp mot taket känner man sig som en mygga som precis har blivit svald av en blåval.

Innan vi styrde stegen mot Castel Sant Angelo passade vi på att svalka händerna i den tjusiga fontänen som ligger på torget precis utanför Pantheon. Det där med fontäner är verkligen italienarnas grej. Var man än vänder sig så finns makalöst vackra fontäner...

Det absolut första som jag blev medveten om när vi landade på flygplatsen utanför Rom var värmen. Klimatskillnaden var nästan löjligt stor. 15 grader och mulet i Helsingborg. Två timmar senare: 29 grader och strålande kvällssol i Rom.

Den första kvällen gjorde vi inte så mycket. Vi hittade vårt hotell och sedan drog vi ut på stan för att äta och promenera. Det finns så många makalösa byggnader, den ena mer spektakulär än den andra, och man vet inte riktigt åt vilket håll man ska titta. På kvällen lyser de upp sina byggnader och det går knappt att beskriva hur tjusigt det blir. 

Romarna själva var dock inte mina favoriter. Jag tyckte att de generellt hade en typisk storstadsattityd och var dryga och svåra att ha att göra med. De var trevliga och hjälpsamma - men bara om man betalade. Vi blev blåsta ett par gånger innan vi lärde oss att aldrig lita på en romare som ler. Alla som erbjuder sig hjälp på ett eller annat sätt kommer senare att kräva pengar för det.

Men Rom är väldigt vackert, det kan man inte ta ifrån dem. Vi såg en massa tjusiga saker och det finns ingen hejd på all kultur. Jag njöt hejdlöst den första kvällen av att bara gå runt i den varma natten och se all otrolig arkitektur. Ovetandes var jag då om att jag några dagar senare skulle få se ännu vackrare saker på andra platser i Italien. Rom är mäktigt och pompöst. Men det finns städer i Italien som slår Rom med ljusår. Det kommer jag till senare...