Det hände något väldigt läskigt i Rom den sista natten. Jag får rysningar av att tänka på det...

Först var vi vid Fontana Di Trevi. Där hamnade vi sent på kvällen. Fontänen är helt otrolig. Ingen bild i världen gör den rättvisa. Men att besöka fontänen var ungefär lika romantiskt som att äta en halv special vid den lokala kiosken. Det var verkligen packat med turister, skumma försäljare fanns överallt och det var omöjligt att få en bild på oss tillsammans utan att få med en massa människor i bakgrunden. Vi gick därifrån efter bara tio minuter.

Så vi började strosa runt i krokarna för att hitta någonstans att ta en drink och det var då det hemska hände. Vi tog lite småvägar bakom husen och hamnade i helt fel kvarter. Först var det bara en - sedan kom säkert trettio, fyrtio stycken riktigt läskiga människor. En ensam kvinna i svart klädnad, sedan några till. Därefter kom män i liknande dräkter - och alla kom rakt emot oss! Jag såg vad de var för något på en gång och flyktinstinkten kickade in.

"Helvete Krille. Vänd om och spring!"
"Ingen panik nu, Sandra. Ingen panik".
"De kommer emot oss!." Paniken började ta över mig.
"Såja, såja. Det är snart över. De går nog bara förbi."

En av kvinnorna mötte min blick och log vänligt. Rysningar av obehag letade sig igenom hela min kropp. Jag tog Christians hand och pep ynkligt.
"Hon log mot mig, Krille."
"Ingen fara. Titta dem inte i ögonen bara."
"Jag är rädd."
"Tänk ljusa tankar, Sandra. Ljusa tankar. Det här kommer att gå bra."

Snart hade vi gått förbi den första skaran och lokaliserade källan till var de kom ifrån. En stor katedral låg längre ner på vägen och ut kom löjliga mängder med präster, nunnor och munkar. Det var som att dö och hamna i helvetet. Det hela gick bra trots allt. Vi klarade oss förbi utan att reta upp zombierna.

Dagen därpå var vi färdiga med Rom. Vad jag inte visste när vi satte oss på tåget till nästa destination var att jag några timmar senare skulle förlora mitt hjärta för alltid. Tills nu hade Italien inte imponerat så mycket, bortsett från den fantastiska arkitekturen. Romarna är lika dryga som de alltid har varit och jag hade inga förhoppningar om att det skulle bli bättre på någon annan plats i Italien. Men jag misstog mig. Oj, oj, oj vad jag misstog mig.

De ropade ut i högtalarna att tåget från Rom till Florens strax skulle avgå - och där satt jag ovetandes om hur detta skulle påverka mitt liv...

Nu säljer jag min rockiga lilla topp. Materialet är syntetiskt, mjukt och mycket elastiskt så den passar från XS-M. Toppen är svart och materialet är glansigt med lite wet look och mjuk tyll. Den fästs med kardborre i nacken.

100kr - frakten är inräknat i priset.
Maila intresse till: sandrahila@hotmail.com

Här har jag pysslat ihop ett klassiskt men samtidigt väldigt udda halsband. Den stora cameo-damen har pimpats med delar av död fågel. Kycklingskelett, närmare bestämt.

Det här smycket är en av mina favoriter. Jag gillar kontrasten mellan det klassiska, sofistikerade motivet och det barbariska och råa i djurbenen. Jag har även gjort en med en tass från ripa, men detta är det första i serien civiliserat/barbarisk. Det kommer fler pinaler på samma tema framöver...

Just denna finns att köpa på Abra Macabra.

Jag säljer mina silverstiletter. De är använda några få gånger och är i fint skick. Jag har dock inte arbetat in skorna så de är fortfarande väldigt hala. Man måste "grusa" dem innan användning. Det innebär att man går runt med dem på exempelvis en grusgång för att slita ner sulorna en smula.
Storlek är 38 och de är fint dekorerade med strass och silverband.

400kr - frakt ingår.
Maila intresse till: sandrahila@hotmail.com

Nu börjar min lilla bloppis. Min kostymgarderob ska reduseras dramatiskt. Så vi börjar med denna...

Detta är en stadig satinkorsett som bara är använd en gång till en plåtning. Den är svart med ljusrosa spets, snören och rosetter. På sidan finns en dragkedja och snörning i ryggen så den passar både XS och S.

200kr - frakt ingår i priset.
Maila intresse till: sandrahila@hotmail.com

Genom åren har jag samlat på mig stora mängder showkläder. Trots att jag en gång om året kastar sådant som är på tok för slitet och säljer det som jag inte använder längre så är det fortfarande en uppsjö kvar som inte får plats någonstans.

En artists relation med kostymerna är ofta väldigt sentimental. Varje pinal har varit med någonstans - på en scen, på en plåtning, i en film osv. Varje sak har en historia och är förknippad med starka och ofta pirriga och festliga minnen. Därför är det så svårt att göra sig av med dem och till slut blir alla förvaringsutrymmen överfulla.

Så det gör verkligen ont att säga det, men det här årets utrensning kommer att bli i det närmaste total. Jag har beställt flera nya outfits och när de kommer blir det tvärstop. Saker och ting rasar ur garderoberna när jag öppnar dem så det känns både skönt och lite sorgligt att det mesta ska bort.

I dagarna kommer jag att lägga upp de saker jag ska sälja här på bloggen. Är det något ni redan nu vet att ni vill lägga beslag på så maila mig.
sandrahila@hotmail.com

Jag har använt min nya kamera flitigt och måste redan köpa en ny extern hårddisk för att kunna sortera allt på ett bra sätt. Jag har tagit bilden på precis allt. Varje pinal här hemma är noga dokumenterad. Men roligat är det såklart att plåta människor och då blir det mina närmast sörjande som får vara modeller.

Dagens uppdrag är att plåta Vicki. Bilden som jag tog på henne med ett paraply förra året blev en hit så jag tänkte göra något liknande igen - om hon har lust. Så länge bjuds det på bilder på grabbarna här i familjen, Vincent, Christian och Igor...

Jag pysslar vidare och har hunnit med att göra ganska mycket nya saker. En favorit just nu är ett halsband i form av ett hjärta med kaninkäke.

Om man är sugen på att köpa något som jag har gjort så kan man göra det i min lilla shop Abra Macabra på Etsy. Om man istället bara vill titta och inspireras lite så lägger jag upp en massa bilder på mina saker på min facebooksida.

Vincent har funnit det allsmäktiga spagettimonstret och tagit på sig den obligatoriska huvudbonaden som hör till.
/Stolt pastafarianmamma

I fredags fyllde jag 30år och Smålandstidningen skrev om denna omåttligt stora händelse. Vicki var så glad över att hon var med i tidningen och har berättat detta för alla hon känner.

Artikeln blev fin, men det som jag tyckte var mest festligt var att mitt födelsedagsporträtt hamnade bland dödsannonserna. Oavsiktlig humor helt i min smak...

Så, nu är ett litet mjukstartande vårnummer av DeColette ute. Enjoy!