För några dagar sedan fick jag ett mail av Top Model som ville träffa mig för en casting. Jag blev lite nyfiken på vad det rörde sig om så jag tackade ja till castingen.

Till saken hör att jag för ett tag sedan bet sönder en tand i smulor. Så nu ska tandläkaren sätta in ett inplantat. Men först måste de operera in en skruv, vilket de gjorde igår! Dessutom har jag dragit på mig en elak förkylning och min hy är ruskigt dålig för tillfället. Så i morses när jag vaknade såg jag allt annat än topmodellig ut. Halva ansiktet hade svullnat upp efter operationen, näsan var knallröd och finnarna strålade. Jag såg rent lustig ut och hade omåttligt roligt åt min egna spegelbild. Jag förklarade för Christian att jag nog skulle strunta i castingen men han insisterade på att jag skulle iväg när jag hade bestämt med dem och allt.

Tappert tog jag mig till castingen - svullen och tandlös. Det första jag såg när jag kom dit var en lång, ung tjej som också castade. Och där satt jag brevid och såg ut som en hamster som precis överlevt en trafikolycka.

Varför detta precis just nu? Murphys lag är obarmhärtig. Hur castingen gick får jag inte reda på än på några veckor, men en sak är säker: I'm not gonna quit my day job.

Efteråt kände jag mig så modig och cool som hade vågat gå dit trots sämsta tänkbara förutsättningar så jag firade det med en runda på Shock och köpte mig den där Hell-Bunny-väskan som jag har suktat efter. Heja mig!