Idag är årets roligaste dag! Halloween. Jag älskar ju det här! I morses funderade jag på vem jag egentligen gör det här för, barnen eller mig själv? Jag tycker ju att det är så kul med monster och skräck och allt som hör till. Idag har vi pyntat hela huset med ballonger och dekorationer, klätt ut oss, tänt ljus och lekt monsterlekar.

Fantasibristen för min del var dock total. Så jag klädde ut mig till universums mest tacksamma karaktär för min del. Eller som Varg brukar säga: "Du ser inte ut som Morticia, du är Morticia." Därav mitt smeknamn. Oh well. Nu är festligheterna över och nu ska jag spendera natten till det allra sista innan DeColette publiceras. Känner mig lite pirrig faktiskt. Spännande...

Happy Halloween på er allihop! Hoppas att ni har haft en riktigt läskig dag!

Vi träffades igår och det var kärlek vid första ögonkastet. Jag visste med en gång att han skulle bli min. Jag tror att mitt hjärta stannade på riktigt i någon sekund när jag såg honom. Han var så stilig, jag gillar män med markerade ansiktsdrag. Han var dock lite horig och jag fick ge tusen spänn för att få med honom hem. Men nu är han här, min Igor, och jag älskar honom och kan inte slita blicken ifrån honom. Vi ska alltid vara tillsammans.

Jag är galen i döskallar och i matsalen har vi Da Vinci som tema. En av väggarna är klädd med Da Vincis anatomiska skisser av människokroppen. Så jag har länge, länge varit på jakt efter en döskalle som ser äkta ut och i naturlig storlek. Stört omöjligt att hitta. Tills jag träffade konstnären Sinners and Saviours igår. Hon hade en sådan till salu! Halleluja moment!

Dessutom fick jag en fin present; ett par underbara döskalleörhängen som hon har gjort. Hon är verkligen otroligt duktig och jag älskar hennes makabra kreativitet.

Ingen i världen kan vara lyckligare än jag just nu. Min Igor ligger så fint på en hög med böcker på bordet som vi fick av farmor och ser absolut fantastisk ut. Nu saknas bara en skänk med farfars egenhändigt byggda Vasa-skepp. Jag ska ha två stora Da Vinci-skisser till och en slaktad Michelangelo på den stora tomma väggen. Sedan är matsalen helt klart!

Nu är det sista spurten innan DeColette har premiär den förste November. Jag har slitit och stressat som ett djur och än är det inte helt klart. Idag var det Female Tattoo-mässa i Norrahammar. Jag var där av tre anledningar: att hjälpa MirAnna att kränga kalendrar för välgörenhet, att promota DeColette och för att umgås med mina tjejer. Det var verkligen jättekul. På kuppen fick jag en ny medarbetare till tidningen, CC, som är en mycket duktig skribent. Välkommen in i gänget!

Som grädde på moset fick jag äntligen chansen att gå loss och titta på Annas (Sinners and Saviours) fantastiska, makabra, underbara hantverk. Ni kommer att dö när ni får se vad jag fick i present av henne - och när jag visar vad jag köpte av henne kommer ni att dö en gång till! Makabert och märkligt är bara förnamnet!

Nu, åter till jobbet. Två dagar kvar. Stressen är total. Men fy fan vad kul jag har!

Jag har varit lite kass på att uppdatera. Det finns anledningar till det. Jag har nämligen startat ett magasin - och hade jag vetat hur sjukt mycket det är att göra med det så hade jag börjat förbereda lite tidigare. Men nu blev det istället sjukt mycket jobb på en och samma gång och det gör inget - för det är så ruskigt kul!

Magasinet är nätbaserat (till en början) och handlar om show, dans, foto, musik, mode, inredning mm. Det är ett livsstilsmagasin som riktar sig till alternativa människor med egen stil eller udda intressen. Goth, burlesk, metal, pinup och vintage är genomgående teman.

Det första numret publiceras den 1:e November. Vi behöver massa hjälp med allt möjligt. Spännande människor, projekt och saker att skriva artiklar om. Bilder, gästkrönikor, recensioner, you name it. Skicka in allt ni har som ni vill ska publiceras och gilla DeColette på facebook!

Idag har Vicki målat, i massor! Jag lämnade henne ensam i rummet en stund och när jag kom tillbaka så var hela matsalen full av vattenfärg. Golv, tak, väggar - allt. Men det var omöjligt att ens kommentera sölet när hon visade upp sina målningar och förklarade vad hon hade gjort. Fyra teckningar. Alla genomtänkta och personliga och avsedda till fyra viktiga personer i hennes liv. Farmor, farfar, mormor och morfar. Jag är fortfarande så impad och varm i hjärtat, så det faktum att matsalen ser lite väl kreativ ut just nu bekymrar mig inte ens. Min tös är klok, djupsinnig och visar intresse för konst. Det kommer jag att leva på länge, länge, länge, länge....

Att bo i Småland är som att äta barkbröd som enda föda livet ut. Det händer väldigt lite här. Särskilt på söndagar.

Istället för att lipa om hur tråkigt det är har jag bestämt mig för att utnyttja läget och hitta på en rolig och udda söndagsaktivitet för kvinnor. Ett teparty i vintagestil!

Varannan söndag tar vi på oss våra finaste vintagekläder (1920-1960-talet) och förgyller Lennarts Konditori i Eksjö med vår förtjusande närvaro. Te, cupcakes och skvaller står på menyn.

Vi bor mitt i bibelbältet, vilket innebär att det inte finns något annat ställe i Sverige där det råder så mycket otukt, otrohet och omoraliskt beteende. Det finns med andra ord massvis för oss att prata om ;)

Alla är såklart välkomna till vårt teparty. Det enda viktiga är att man kommer uppklädd och med glimten i ögat. Joijna vår grupp på facebook "The TeaCup Girls" och känn dig välkommen till vår första fika!

Vi som är historieintresserade får ofta höra samma fråga: ”Vad är det som är så spännande med historia, det är ju dötrist?!” Vi brukar ofta svara på samma torra vis: ”Vi kan bara känna oss själva genom vår historia”. Men vad innebär detta uttryck egentligen? Vad menar man?

 

Föreställ dig följande:

Du står längst fram i ett långt led. Bakom dig står din mor. Bakom henne står mormor, osv. Gå nu längst raden och hälsa på var och en. Mamma och mormor känner du säkert igen. Kanske till och med mormors mor. Men vid det fjärde handslaget blir ansiktet nytt. Redan på det femte handslaget har du färdats ca 125 år tillbaka i tiden. 80 handslag senare är du på Jesus tid. Om du fortsätter möter du snart en släkting som var en av de första människorna som ägnade sig åt jordbruk för 11.000 år sedan. Efter tvåtusen handslag står du öga mot öga med en liten, stabbig kvinna. Hon liknar dig inte mycket, men det är hon som bär på det DNA som 60.000 år senare kommer att bli....du.

 

Vänd dig om och titta på ledet. Det du ser nu är hela mänsklighetens historia. Allt som dessa människor har tänkt, känt och gjort har lett fram till att bli du. Varenda individ i detta led är helt väsentlig för din existens. Om en enda person hade gjort något annorlunda så hade du inte läst detta nu.

Därför är människors förehavanden före vår tid oerhört intressant och mycket viktigt. För det vi vet om dem, vet vi också om oss själva. Vi är en del av dem. Vi är fortsättningen på deras historia. Snart kommer vi själva att vara det fjärde handslaget. Därför är det viktigt att vi har så mycket information som möjligt om våra förfäder och om oss själva att lämna över till det barnbarns barnbarn som kommer att gå längst ledet.

Nu har den första sessionen från fototräffen blivit klar. Det blev riktigt coolt. Tallee är verkligen otroligt duktig och det var lätt och roligt att jobba ihop med henne. Vi funkade väldigt bra ihop och hade samma inre bild av hur sessionen skulle se ut. Det är alltid jättekul att ha projekt ihop med folk som är på samma våglängd och gillar samma saker. Dessutom är det ingen mindre än min favoritgrafiker Mattias Wilmenius som har gjort efterarbetet på bilderna. Nu har jag äntligen den där goth-balett-sessionen som jag har önskat mig så länge i min portfolio!

Photo/hair/make-up: Tallee Savage
Model: Sandra Hila
Edit: Mattias Wilmenius

Jag har sjukt mycket kostymer egentligen. Men jag tröttnar på dem så otroligt snabbt och måste ha nytt hela tiden. Dessutom använder jag dem sällan - förutom på plåtningar. Jag har inte dansar på jag vet inte hur länge. Efterfrågan på jazz/showdansöser är inte direkt överväldigande här i småland. Men nu är det dags att ta tag i saken - även om jag måste åka en bra bit för jobben. För nu är fötterna rastlösa. Så för att kicka igång motivationen har jag köpt lite nya scenkläder. Just nu är dessa underbara pinaler på väg till mig. Väntar otåligt...

För några dagar sedan fick jag ett mail av Top Model som ville träffa mig för en casting. Jag blev lite nyfiken på vad det rörde sig om så jag tackade ja till castingen.

Till saken hör att jag för ett tag sedan bet sönder en tand i smulor. Så nu ska tandläkaren sätta in ett inplantat. Men först måste de operera in en skruv, vilket de gjorde igår! Dessutom har jag dragit på mig en elak förkylning och min hy är ruskigt dålig för tillfället. Så i morses när jag vaknade såg jag allt annat än topmodellig ut. Halva ansiktet hade svullnat upp efter operationen, näsan var knallröd och finnarna strålade. Jag såg rent lustig ut och hade omåttligt roligt åt min egna spegelbild. Jag förklarade för Christian att jag nog skulle strunta i castingen men han insisterade på att jag skulle iväg när jag hade bestämt med dem och allt.

Tappert tog jag mig till castingen - svullen och tandlös. Det första jag såg när jag kom dit var en lång, ung tjej som också castade. Och där satt jag brevid och såg ut som en hamster som precis överlevt en trafikolycka.

Varför detta precis just nu? Murphys lag är obarmhärtig. Hur castingen gick får jag inte reda på än på några veckor, men en sak är säker: I'm not gonna quit my day job.

Efteråt kände jag mig så modig och cool som hade vågat gå dit trots sämsta tänkbara förutsättningar så jag firade det med en runda på Shock och köpte mig den där Hell-Bunny-väskan som jag har suktat efter. Heja mig!

Förra helgen var jag i Mariannelund för den stora fototräffen som vi har där två gånger om året. Det är alltid kul att komma dit, men den här gången var det extra roligt. Det var jättekul att träffa alla vänner som man inte har sett på länge och att få jobba med alla dessa duktiga människor.

Under plåtningen med Leo hände något småroligt. Vi hittade ett ödehus som vi bestämde oss för att ha som bakgrund. Leo riggade upp blixtarna och jag stod snällt och väntade i min svarta balklänning, extremt svarta sminkning och såg ut som en satanist. Rätt som det var kom en tant i sin bil och fick syn på oss. Hon fick något ångestladdat i blicken. Ett tag var jag orolig för att hon skulle få hjärtstillestånd och repeterade för mig själv: "30 kompressioner, två inblåsningar". Hon undrade vad i hela friden som pågick. Leo fick i närmare tio minuter förklara för henne att vi plåtade för en tidning och att vi inte alls var så farliga som vi såg ut. Stackars smålandstant. Men nu har hon i alla fall något spännande att berätta på nästa kyrkomöte...

I väntan på resultatet från plåtningarna bjuds det på lite bakom-kameran-bilder...

Jag är otroligt nöjd med plåtningen med Studiomix igår. Man blir aldrig besviken när Boel och Jörgen är framme med kamera och penslar. Min hippie-session kommer verkligen att bli tokläcker!

Nu är det dags för det obligatoriska goth-temat för Gothic Beauty Magazines räkning. Plåtare i det här fallet är ingen mindre än min lilla gullepjussgurka Leo Erdfelt, som enligt mig (och många andra) är en av Sveriges bästa fotografer.

Därefter blir det gothic-balett med multibegåvade Tallee Savage som är fotograf, make-up-artist och modell med specialitet för just alternativa stilar. Hon behärskar alla sina områden med bravur och det ska bli jättehäftigt att få jobba ihop med henne.

Skvaller om hur det gick och behind the scenes-bilder kommer troligen ikväll...