Nu! Äntligen! Efter ett långt uppehåll känner jag mig redo att trilla upp på scen igen. Sist jag uppträdde var för tre år sedan och abstinensen har varit total. Men jag har helt enkelt inte haft tid eller ork att sätta ihop något fast att jag hela tiden har haft en brinnande lust för att göra det. Att vara dansartist innebär mycket resor runt om i Europa, otroligt mycket träning och långa förberedelser och det är svårt att få ihop det när man har små barn - så jag har helt enkelt struntat i det. Men nu är jag motiverad igen och tänkte ta några få år till på scenen innan jag helt pensionerar mig som dansare.

Första showen efter uppehållet blir på Tip the Velvet i Göteborg den 26:e November. Missa inte mitt tjusiga alter ego Miss Debbie Delores som glittrar loss i Villa Belparcs vackra salonger. Biljetter ordnar du här.

Nu har jag äntligen fått hem nästan hela min nya danskostym. Temat är silver, vitt, strass och paljetter. Dansnumret heter Diamonds are forever, så det kommer att passa alldeles utmärkt. Hela jag kommer att spraka! Jag har provat kostymen några gånger och den är verkligen helt fantastisk. Jag ska visa bilder på hur det ser ut när man har den på. Jag tänkte göra det idag egentligen men hann inte, så det bli senare i veckan...

Nu ska vi ta en utbildning i det här med Halloween. Det verkar som att folk generellt har missuppfattat hela grejen. Halloween har absolut ingenting med alla helgon att göra. Det är två helt olika traditioner som firas på två helt skilda vis. De råkar bara infalla under samma vecka.

Halloween infaller alltid den 31 Oktober. Och det är överhuvudtaget inte ett sentimentalt kristet påfund där man tänder ljus för sina döda. Halloween är en glad hednisk höstfest som hästammar från Scottland och Irland. Efter att skördesäsongen var över trodde man att andar kunde komma för att förstöra det man hade slitit så hårt för. Så för att skrämma bort allt otyg klädde man ut sig i groteska kostymer. Det var nästan en sport om vem som kunde klä ut sig på läskigaste vis och det blev såklart ett roligt och kreativt pyssel för hela familjen. Man sjöng, dansade och söp något hejdlöst. Man tände eldar, spelade musik, dukade fram långbord och barnen fick vara uppe och busa hur länge de ville. Halloween har inget med att visa vördnad för döda släktingar att göra. Halloween handlar om att driva bort andar med glädje, musik och ljus.

Alla helgon är något som kristna har hittat på. Det är en tradition som går ut på att minnas kyrkans helgon samt att pynta gravar och tända ljus för avlidna i allmänhet. Detta firas den första söndagen i November. De två högtiderna har således väldigt lite gemensamt. Dessutom ingår det inte att klä ut sig på alla helgona.

De som är emot att Halloween börjar få fäste i Sverige säger att vi redan har en höstfest och att det räcker. De syftar på alla helgon. Alla helgon är ingen fest. En hel dag för att pynta gravar och konversera med döingar är inte vad jag betraktar som party. Halloween is da shit. Komersiellt, ja. Men säg vilken högtid som inte är det? Halloween är i alla fall kul på riktigt!

Så, nu vet alla det och nu ska jag ta en kopp kaffe. Sist bjuds det på bilder från årets Halloween-firande här hemma, vilket (märk väl) var den 31 Oktober....

Jag har haft tokmycket att göra de senaste två veckorna och har knappt hunnit med familjen. Så jag fick den klassiska jag-är-världens-sämsta-mamma-ångesten för att jag har suttit som limmad vid datorn. Så för att gottgöra dem körde jag den traditionella och djupt omoraliska present-tekniken. Lite shopping i leksaksaffären borde funka för att döva mitt dåliga samvete, tänkte jag - och det funkade.

Vincent fick ett gäng epilepsiframkallande pinaler som spelar och väsnas och blinkar. Vicki gjorde mamma mycket stolt när hon valde en docka - men inte vilken docka som helst, utan en goth/punk-docka! Det hela slutade med att det var jag som lekte mest med den och blev nästan sur på Vicki när hon ville ha tillbaka den. Jag kanske borde köpa leksaker till mig själv istället...

Det går verkligen inte snabbt med mina inlägg om Italien. Nu har vi kommit till Colosseum och det motsvarar tredje och sista dagen i Rom.

Jag blev faktiskt förvånad över hur stort det var. Det var säkert två gånger så stort i verkligheten än vad man upplever att det är när man ser det på bild. Den gamla arenan är mest känd för sina gladiatorspel, men man bör veta att den användes för mycket annat.

Colosseum var främst en sportarena. Här körde man friidrott och reglerna har inte förändrats mycket sedan dess. En nutida person hade lätt känt igen idrottsgrenarna. Men visst förekom det även avrättningar, gladiatorspel och sporter som gick ut på att man hetsade vilda djur mot varandra och de som hade satsat pengar på den överlevande gladiatorn eller lejonet vann en slant. Som helt vanlig betting - fast lite mer sinnessjukt. Även teater och musikaliska framträdanden ägde ofta rum på Colosseum.

Arenan började byggas ca 70eKr. Den har en omkrets på 524 meter och är 48 meter hög. Otroliga 87.000 åskådare rymdes som mest i den. Det är ganska imponerande om man tänker att Ullevi tar 60.000 pers.

Det kändes nästan lite sentimentalt att vandra runt där inne. Ryktet säger att man väldigt snart kommer att behöva stänga arenan för besökare. Den är i så dåligt skick och mycket har vittrat sönder. Man har gjort tappra försök att restaurera byggnaden men det tar bort så mycket av värdet och äktheten att man helst inte vill joxa för mycket. Så det känns skönt att ha varit där. Mina barnbarn kommer tycka att det är skithäftigt att jag var inne i självaste Colosseum någon gång på "stenåldern".