I söndags var det musikvideoinspelning i Stockholm för Pains nya singel "Dirty Woman". Det var galet roligt och jag fick chansen att träffa en massa härliga människor, bl.a Tifa De Leone och Dragonlady som jag annars bara brukar stalka på nätet. De var precis lika goa och härliga i verkligheten.

Drygt femton personer var vi i teamet och det var ett skönt och avslappnat gäng. Jag fick i uppdrag att krypa lite sexigt över ett bord. Inga problem tänkte jag, hur svårt kan det vara? Jag kan säga såhär, det ser lättare ut än vad det är. Fy vad ont det gjorde i knäna.

Videon beräknas vara klar i April. Till dess kommer lite backstagebilder...

Foto: Timas Eliasson & Sandra Dilligaf Axlson

Nu är jag äntligen klar med den nya bloggdesignen. Nu blev det lite galnare och speglar mig på ett rättvisare sätt. (Jag är inte fullt så pastellig som min andra design gav intryck av.)
Hoppas ni gillar den!

Nu är jag snart klar med all packning. Det blir alltid så mycket när jag ska iväg. Fast att jag tänker att jag ska ta med mig så lite som möjligt så blir det ändå butloads med saker att släpa på. Hur som helst, imorgon efter jobbet beger jag mig till Fjollträsk.

Det blir en fullspäckad helg. Först ska jag träffa min fina svägerska, på lördag ska jag eventuellt ta med henne på ett hemligt event (om jag får tag på biljetter och om vi orkar ta oss ut) och på söndag är det musikvideoinspelning för Pain. Fullt ös!

Jag har en massa olika internetalias som jag använder i olika sammanhang. Oftast använder jag dock mitt riktiga namn. Nu funderar jag på om jag ska stryka alla utom ett. Jag vet dock inte vilket jag ska ta. Vad tycker ni? Även förslag på ett helt nytt alias tas tacksamt emot...

Nuvarande namn:
* Sandra Hila
* Sandra af Munkakvarn
* The Morticia
* Mitzy Decolette
* Miss Macabre
* Lady Lemonade

Vad gör man om man är en medelmåttig designer som ändå vill sälja sina prylar svindyrt? Jo, man gör som Christian Louboutin. Hans skodesign imponerar inte nämnvärt på mig men han är en riktig haj på att få sina alster att attrahera omgivningen ändå genom att presentera skorna på ett förbluffande sätt.

Varenda Louboutin-kollektion visas upp i form fantasifulla grafiska bilder där skorna har huvudrollen i diverse berömda sagor och konstverk. Skorna är nog är mer berömda för sina reklamkampanjer än för sin design - men det är ju det som är hela skickligheten bakom det hela. Ett praktexempel på sjukt bra marknadsföring. I love it...

Jag håller på att göra om designen på bloggen. Så om allt ser helt urflippat och fel ut de närmaste dagarna så är det alltså bara jag som experimenterar.

När jag är klar med filandet har jag ett gäng asballa tävlingar att bjuda på. Jag har kommit över en massa fräna prylar som ska delas ut. Så håll dig uppdaterad!

Jag har en fetish för udda och unika föremål. Det duger inte med att saker bara är antika och/eller handgjorda. Jag har höga krav på att det måste vara estetisk tilltalande och paradoxalt nog vill jag gärna att det är nyskapande och modernt också - fast det måste se gammalt ut, på något vis.

En person som verkligen har fått in en fullträff på alla punkter ovan är pysselkonstnären Kathe Knitch. Hon samlar på sig en massa antika smycken, tapeter, tyger, snören...you name it. Av detta gör hon sedan helt fantastiska masker och solfjädrar. Jag blev ruskigt sugen på att köpa en av dem men Christian lär protestera. Det sista vi behöver är ännu mer svindyra teaterprylar att addera till den enorma högen på golvet på övervåningen...

(Jag bearbetar dock fortfarande Christian för att få göra en loge av ett av rummen på övervåningen.)

Sovrummet är som sagt klart. Nu ska jag bara ta mig samman och dekorera med lite detaljer där inne för att få den rätta känslan. Så här bjuds det på bilder från hela renoveringen från A till Ö.

Nu är Christian klar med sitt konstverk. På ena långväggen i sovrummet, mitt emot sängen, hänger nu sju vitlackerade MDF-plattor med TV:n i mitten. Bakom plattorna sitter LED-lampor som lyser upp väggen och plattorna bakifrån, vilket ger en riktigt cool effekt med futuristisk känsla.

Man kan själv justera ljusstyrkan och vilken färg man vill ha på lamporna med en fjärrkontroll. Oftast blir det vitt ljus men tröttnar man så finns ytterligare sex färger en knapptryckning bort.

Monteringen av lamporna och plattorna är nog det som har tagit mest tid under renoveringen av rummet. Christian har säkert lagt över 40 timmar på detta men med facit i hand så var det klart värt det. Det blev en annorlunda utsmyckning av väggen  med en både funktionell och mysig bakgrundsbelysning.

Nu är sovrummet helt klart, i alla fall avseende renovering, så imorgon bjuder jag på en serie av bilder från början till slutet på projektet. Sen är det dags för nästa projekt.

Jag har inte dansat på länge, men nu när man börjar ana vår ute så har inspirationen kickat igång. Så nu ska jag beställa ett par nya teknikskor och ett par tåspetsskor och öva upp mig igen. Jag har blivit väldans stel på sista.

Jag har lite ångest för att jag slängde mina gamla skor. Slitna tåspetsar är nämligen helt fantastiska inredningsdetaljer. Det tänkte jag dock inte på innan jag slängde dem. Att få tag på nya är inga problem men nötta gamla dansskor är betydligt svårare att hitta. Dansare har ofta en sjukligt sentimental relation till sina skor och sparar dem gärna, så skorna kommer inte riktigt ut på marknaden.

Man kan hitta ett och annat par på loppisar, i vintage-butiker och kanske på blocket och tradera. Men vill man vara helt på det säkra att få sina tåspetsar så får man helt enkelt köpa ett par nya och dansa sönder dem - vilket inte är en så dum idé. Man får röra på sig, ha roligt och när skorna inte längre håller hänger man upp dem på väggen. Win, win.

Nu är det inte längre ett skämt när jag kallar Christian för "min gubbe". Idag fyller han 30 år och är officiellt vuxen. Ska man gratulera eller beklaga?

Just nu ligger han och sover, men snart ska vi gå upp med frukost och väcka åldringen.
Hip, hip..
Hurra, hurra, hurra, hurra!

Igår var det premiär för "Nu blåser vi Sverige". Jag hade absolut inga förväntnigar på programmet, men oj vad positivt överraskad jag blev. Jag skrattade så jag grät. Det blev ett epic moment när två killar började rappa om analkräm på apoteket. Jag dog lite och har inte återhämtat mig än...

När jag var i Göteborg sist så plåtades det en del. Jag fick chansen att jobba ihop med en av mina favoritfotografer och fick leka loss lite i kostymen som jag sydde. Jag tänkte använda dessa bilder främst som mall till den nya bloggdesignen som jag ska börja fila på nu. Nu är jag i en urban-baroque-period så det kommer att passa utmärkt....

Foto/edit: Peter Gaudiano

Den 9:e februari började jag jobba, så bloggandet har blivit lidande. Jag har egentligen massor att skriva om men hinner inte riktigt med just nu. Så jag har inte gått och dött. Faktum är att det är min födelsedag idag och jag har nu levt i 29 år.

Det är rätt skönt att bli äldre bortsett ifrån att ytan inte längre är vad den en gång var. Lite rynkor här, lite hängpattar där...
Det är sant som de säger att efter 25 så går det utför vad gäller ytan. Men allting annat blir bara bättre och bättre.

Just nu trivs jag alldeles utmärkt med livet. Solen har strålat hela dagen. Ungarna är glada och roliga. Jag trivs tokbra med mitt jobb och mina arbetkollegor är underbara. Och det bästa av allt är att jag har världens bäste och finaste gubbe att dela allt det härliga med.

Japp, livet blir bättre och bättre trots att jag har panik-förbrukat en burk rynkkräm på två veckor...